Hornens musikaliska rötter står att finna bland de dixie-band som var ett vanligt inslag i 50- och 60-talets skolvärld. Ett arv från dessa band blev också det nästan ständiga spelandet, även i turné-bussen (detta var före säkerhetsbältenas och Trafiksäkerhetsverkets tid!). Ett noggrant Horn sammanfattade detta mycket bra, genom att helt enkelt föra bok över aktiv speltid under en turné – det visade sig att han i under turnén hade spelat fler timmar än han hade sovit...
De första decenniernas huvudmål för turnéerna var den västerbottniska fjällvärlden, där snö, sol och skidbackar lockade mer än rent musikaliska utmaningar. Hornens kulturella insatser i form av dixie-sväng i och utanför Systembolaget i Lycksele eller badhuset i Storuman kan fortfarande höras i som vandringssägner väster om stambanan. Saxnäs, Ammarnäs, Tärnaby, Hemavan – många inlandsbor har någon gång upplevt en frustande konsert vid backen med mer eller mindre originell instrumentering och smäktande manlig sång i medhavd megafon...
För att beskriva en studentorkesterfestival krävs däremot en språkrikedom värdig en vinskribent. Genom åren har Hornen avverkat de flesta festivalorterna, men minnen och berättelser blir gärna fragmenterade till tid och rum... Ett anfall av insikt drabbade en gång ett Horn när han vid en kollektiv minnesstund, halvkvävd av skratt, utbrast: "Faan grabbar, vi skulle ha haft en hävdatecknare!!!"
